Tidigare publicerad i antologin Framtiden är redan här. Se mellanplats.se

Vi människor har skapat oss en mängd olika verktyg för att få grepp om världen och för att kunna förmedla detta så att dialogen blir meningsfull inför gemensamt handlande. En del av dessa verktyg finns där så självklart att vi knappt noterar dem, medan andra är så påtagliga och kraftfulla att de lätt får en alltför framträdande roll.

När arkitekter och stadsplanerare talar om visualisering, så framstår det som att syftet är att man skall kunna se hur det nya skall »se ut«. En snäv fokusering på utseendet osynliggör tyvärr ofta det sociala sammanhanget och det moderna livets vardagliga krav. Det är naturligtvis bra att ta till vara nya medier för att ge en visuell bild av ett tänkt resultat, men visualisering kan och bör ha ett betydligt vidare syfte. För aktörer i en planeringsprocess är det viktigt att skapa sig en bild både av hur det »är« nu och hur det skulle kunna »bli«, med detta nu som utgångsläge.

Vi behöver kunna arbeta medvetet med hela skalan av visualiseringsverktyg för att kunna agera insiktsfullt och basera ställningstaganden på såväl avancerad kunskap som vardaglig, lokal erfarenhet. För att göra det möjligt presenteras här sju mycket olikartade kategorier av verktyg:

Det traditionella verktyget i plan- och byggprocesser har varit ritningar och kartor, som alltid har varit svåra att förstå för lekmannen. De har då kompletterats med tilltalande perspektivbilder och modeller. Med rätta har dessa dock kritiserats för att försköna och att de ibland också blivit till vackra självändamål istället för att visualisera. Med digitalisering av ritningar har möjligheterna att skapa och visa realistiska bilder och 3D-modeller ökat radikalt, samtidigt som också dessa fascinerande möjligheter lätt kan bli till mål i sig. Med det i bakhuvudet kan perspektiv och modeller spela en mycket positiv roll i att skapa delaktighet och förståelse. (Tostrup 1999)

Det absolut viktigaste verktyget verkar först i ett långsiktigt kunskaps- och tillitsbyggande. Plan- och byggprocesser, där olika former av kunskap tas på stort allvar, tar sig uttryck både i fysiskt påtagliga resultat och i de möjligheter till delaktighet som detta resultat sedan i sig möjliggör. Det är med den personliga erfarenheten av att ha varit respekterad och att ha blivit tagen på allvar, som förmågan att tänka sig en framtid och viljan att vara med att skapa denna framtid byggs.För att få med såväl vardagliga erfarenheter som unika minnesvärda upplevelser i en planeringsprocess är studiebesök och vandringar på plats oslagbara. De kan vara organiserade specifikt för en planeringsprocess och därmed ge en gemensam referens för de delaktiga. Men mötet med en plats, en artefakt eller institution bör också göras personligen för att vi mer direkt ska kunna leva oss in i de avsedda verksamheterna. Vid sådana reella möten kan vi som utifrån kommande observatörer värdera resultat av processer, men också möta människor som varit delaktiga i både tillkomstprocess och vardaglig användning. (Latour 1999)

I dagens sammankopplade värld har tillgången till bilder och till digitala kameror givit oss nya möjligheter att kommunicera mer intrikata erfarenheter. Fotografier är verklighetsnära och kompletterar och tydliggör sådant som ritningar, stadsplaneskisser och perspektivbilder sällan förmår förmedla. Ett mer systematiskt användande av fotografier kan genom sin breda tillgänglighet inte minst på internet demokratisera dialogen. Bilder kan förutom funktionen att landa i våra mänskliga liv och stödja vårt erfarenhetsbygge även tilldelas uppgiften att frigöra vår fantasi. Många andra konstnärliga uttryck bidrar på sina sätt med “bilder« som talar direkt till våra sinnen och gör det möjligt att samtala och gemensamt välja vägar.

Visualiseringar gör vi även språkligt, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Metaforiska uttryck bär med sig bilder av olika slag från ett annat, ofta mer konkret, sammanhang. De betydelser detta för med sig verkar oftast oreflekterat inom oss och mellan oss. Att vi kallar stadsdelar för bostadsområden idag har betydelse för hur vi ser dem. När vi i mellanplatsprojektet diskuterat begreppet omgestaltning, har det väckt olikartade reaktioner. Att inom sig visualisera och tillsammans samtala om vad exempelvis ett sådant ord för med sig i överförd betydelse kan vara ett verktyg i många planerings- och framtidsdialoger. (Asplund 2002)

Denna ”visualisering” visar fyra sammanflätade kunskapsformer. För att kunna involvera medborgare med olika bakgrund i dialoger bör alla fyra former balanseras omsorgsfullt. © Lars Jadelius

Ett än mer svårfångat begrepp som bör uppmärksammas i detta sammanhang är tankefigurer. Begreppet har lanserats och prövats i flera böcker av socialpsykologen Johan Asplund.  På sätt och vis ligger det nära metaforen, men behöver inte alltid vara representerat av en ensam term. Tankefigurer skulle kunna karaktäriseras som våra sätt att tänka oss någon gemensamt erfaret. Ofta handlar det om mer abstrakta företeelser vi behövt se eller föreställa oss i en viss tid. De är då färgade av hur de vuxit fram historiskt och av de tankar och idéer som dominerat då. Dessa tankefigurer kan som Asplund gör visualiseras reflexivt som någon form av tankemodeller i vårt levande kulturarv. Men tankefigurer kan, menar jag, därutöver också formas för att kontrastera dessa för att hjälpa oss att gemensamt se alternativa möjligheter i den verklighet vi har att hantera. Tankefigurer gestaltas då som innovativa tankekartor för ett medvetet förnyelsearbete. (Asplund 1985, Jadelius 1987)

En mycket framträdande och samtidigt mycket specifik tanke, som kommit att prägla hela vårt nuvarande samhällsbygge, är att vi blir konkreta genom att sätta siffror på företeelser av alla möjliga slag. Kvantifiering är ett enastående och faktiskt helt unikt visualiseringsverktyg, men är i praktiken inte alls särskilt konkret. Tvärtom rör det sig om abstrakta visualiseringar som brister ju mer svårfångade de erfarenheter och de värden är som de avser att synliggöra. Ibland är det tillräckligt att återvända till det konkreta för att jämföra olika aspekter i mer reella termer. Ibland behöver själva kvantifieringsprocessen uppmärksammas för att verktyget skall kunna ses i sitt komplexa och konkreta sammanhang.

I många plan- och byggprocesser används visualiseringar som redskap att övertyga, att vara säljande. Detta synsätt skulle kunna sammanfattas som varumärkesarbete med kundfokus. Demokratiskt medborgardeltagande både i mer lokala planeringsprocesser och i en pågående, mental omdaning eller omgestaltning för social och ekologisk hållbarhet förutsätter emellertid att vi medvetet och öppet tar till vara, utvecklar och balanserar hela detta rika spektrum av visualiseringsverktyg.