Demokratiska värd/gästrelationer i arkitekturen, samt litteratur (Del 9)

Inledningsvis består denna text av en sammanfattning av min avhandling från 1987. För att konkretisera och föra fram den till vår egen tid har jag dessutom kopplat på och knutit samman denna med två artiklar tidigare publicerade i Nordisk arkitekturforskning. Artiklarna är illustrerade med samma svartvita bilder som i avhandlingen respektive i de tryckta artiklarna. Min ambition är att komplettera här med färgfotografier och senare tillkommen litteratur där så är önskvärt.
För att fungera för att läsa på nätet har jag valt att dela upp texten i numrerade avsnitt med nya rubriker. Bör helst läsas i denna ordning, men kan läsas var för sig med god behållning. 

Avslutande reflektion

Modernistisk försök att förstå/uppdatera staden Venedig
Modernistiskt försök att förstå/uppdatera staden Venedig

Den ideoligiskt färgade funktio­na­lis­tiska önskan att skapa ett öppet samhälle genom att gömma alla former av interna gränser bakom en ’objektiv’ rationalitet kom bara att göra alienation­en värre. All posi­tiv och reell öppenhet måste sökas inom ramen för en social och kul­turell komplexitet, med insikt om spänningen mellan friheten och det rot­fästade. Men det gäller dessutom, enligt min mening, att söka hantera och skapa öppenhet i historiskt frambringade faktiska gemenskapsrela­tioner och samhälleliga intressemot­sättningar.

Under 1900-talet har emellertid den för borgerligheten så centrala bodelningen mellan det privata hemmet och det offentliga börjat upplösas. Detta på grund av pro­duktionsenheternas allt starkare utvecklade beroende av varandra och av politiken. Det­ta har skapat en situation där både den pri­vata integriteten hotas och det offentliga (stat och kommun) interveneras av starka privata intressen.

Det har blivit allt svå­rare å ena sidan att uppfatta det offentliga som allmängiltigt och all­männyttigt och å andra sidan att hävda en industriell anläggning som en privat angelä­g­en­het. Det är denna utveckling som lagt grunden för postmodernis­mens genombrott, med dess förkär­lek för det individuella och det kom­plexa i sig. Den har också lagt grun­den för en principiell kritik av moder­nismens strävanden att skapa öppenhet genom att upplösa käns­lan av rumsliga begränsningar.

Men postmodernis­mens sätt att relatera sig till plat­sen har snarast lett till att maktförhållandena drunknat i en delvis kon­stru­erad smet av mångfald och pluralism. Det har inte lett till att modernismens abstrakta sam­hälle blivit mer konkret med makt- och ansvarsför­hål­landen tydliggjorda och hanterliga.

Vi måste om vill driva ut alienationen söka en väg som medvetet tar fasta på både enskild och kollektiv integritet, samtidigt som det samhäl­leliga ansvaret stärks i ”privata” sammanhang. Arkitekturens gestalt­ning bör innebära en med­veten demokratisk tolkning av platser­nas värd/gäst­rela­tio­ner­, av skilda brukar­grup­pers relationer till platser­nas föränder­lighet och utseende, samt av platsernas rela­tioner till de större sammanhangen.

En rumsuppfattning som motsvarar en sådan grund­syn bygger upp sin öp­penhet med stöd av gestaltad rumslighet och greppbara tillhörighetsrelationer. Öppenhet kan knappast skapas genom att låtsas som om do­mäner och gränser vore avskaffade. Gränslöshet skapar handlingsförlamning.

Exteriör och interiör från ett levande och interaktivt Literaturhus i Oslo
Exteriör och interiör från ett levande och interaktivt Litteraturhus i Oslo
P1020177
Kafé och bokhandel gör detta kulturhuset öppet och inbjudande

Man kan avskaffa rumsliga ingenmansland om man ifrågasätter modernismens sätt att gestalta rumslig frihet och börjar gestalta inträdet, gränsen, gränsrummen och platsernas överlappningar så att inte enbart främlingens rörelsefrihet gynnas. Det måste bli naturligt och välkommet att överskrida sociala gränser, med en medvet­enhet om att det därmed följer ett nytt ansvar.

Vad som skall betraktas som delar och helheter blir en central fråga för en so­cial rumsuppfattning. Eller kanske snarare förvandlas arkitek­tens helhetssträvan­dena till en fråga om att tolka sinsemellan relaterade och sammanflätade helhets­ambitioner. Vi måste ifrågasätta projektets helhet till förmån för en historiskt formad strävan efter samhällelig helhet. D.v.s. både underordna projektet det yttre rummet, de samman­bindande rummen, gatu­rummen, funktions­gemen­skaperna, ägogemen­skaperna o.s.v. och att tillåta projektets funktionella eller sociala delar att relativt självständigt gestalta sina samhälleliga relationer.

Om man verkligen tar vara på de skilda samhälleliga gemenskaper som söker sig uttryck och utåtrik­tade relationer, blir det inte i huvudsak en fråga om att tillskapa variation eller  småskalighet. Det blir mer en fråga om att organisera och skapa samhällelig helhet av befintliga spridda vil­jor och uttryck. Att inom projektens ram ge utrymme för faktiska säregenheter, men också att i samhället delta i sökandet efter samordning och helhet med stöd i dessa delars komplexa men självständiga samhällstillhörigheter.

Dessa strävanden kan studeras som ett sam­band mellan arkitektens hållning till gestaltningen och stilen i byggnads­verket. Inte minst i Sverige finns en allmänt accep­terad tanke att den offentliga miljön skall vara lika tillgänglig för alla.

Till denna lovvärda ambition har sedan fogats en förhoppning att detta skulle kunna uppnås genom att ge arki­tekturen ett neutralt uttryck. I denna anda har en sär­skild arkitekturstil utvecklats, vilken starkt knyter an till den ”abstrakta universaliteten” och som helt kommit att iden­tifieras med of­fentlighet. Man talar om den ”offentliga miljön” som något som inte bara skiljer sig från hemmet utan också från offentlighetens mer lättsinniga institutioner som nöjesfält och res­tau­ranger.

Pro­blemet med denna stil uppstår om man med tillgäng­lig­het menar något mer än att röra sig obekymrat utan att någon bryr sig. Vill man exempelvis även innefatta brukarnas eller de an­ställdas besittnings­tagande, dvs ge dessa möj­ligheter att på­verka miljön måste man urskilja olika människor och grupper av människor och ge dem särskilda an­svarsrelationer till en byggnad eller vissa delar av den.

Man måste på olika sätt upprätta och gestalta samhörighet mellan det byggda och de brukare som faktiskt nyttjar byggnaden. Det vill säga acceptera och möjliggöra värd/gästrelationer i den offentliga arkitekturen.

Den offentliga miljön skulle förändras avsevärt om speciella brukargrupper, såsom personal, lokalbefolkning eller stamgäster gavs estetiskt utrymme att sätta sin prägel på bygget. Om de gavs ansvar för att ut­trycka sin mer eller mindre självständiga tolkningar av gemensamma uppgifter och visioner i samhället.

kringla

Eller om arkitekten i sina byggnader sökte inspirera bruk­are till att utveckla den offentliga miljön efter sina önskningar och drömmar om offentlighetens samhälle eller en kunskapsbaserad demokratisk samhällelighet.

Jag frågar mig då slutligen om inte en sådan arkitektur och ett sådant samhällsbygge skulle kunna bli väl så väl­komnande även för en främling, som en strikt neutral och anonym of­fentlig miljö.

Litteraturtips
Asplund, Johan, Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, Göteborg, 1991
Asplund, Johan, Tid, rum, individ och kollektiv. Stockholm 1983
Bablet, Denis, ”För en metod att analysera teater­platsen.” ur Teaterarbete. Stockholm 1977
Beck, Ulrich, Att uppfinna det politiska, Bidrag till en teori om reflexiv modernisering. Daidalos 1995
Braunfels, W, ”Institutions and their Corresponding Ideals. An Essay on Ar­chi­tectonic Form and Social Institutions.” The Fitness of Man´s Envi­ronment. Smithsonian Annual, II. Washington 1968
Burke, Peter, ”Popular Culture between History and Ethnology.” Ethnologia Europaea, Volume XIV, 1984
Buttimer, Anne, ”Grasping the Dynamism of Lifeworld.” An­nals of the Asso­ciation of American Geographers, 66 (2), 1976
Coleman, J. S, Power and Structure of Society. New York 1974
Cornell, Elias, Bygge av stad och land. Lund 1977
Dovey, Kimberly, ”The Quest for Authenticity and the Replication of Envi­ronmental Meaning.” ur Dwelling, Place & Environment. New York, Oxford, 1985
Edström, Per & Piha, Pentti, Rum och teater. Oslo 1976
Elias, Norbert, The Civilizing Process. State Formation and Civili­zation. Oxford 1982
Forsén, Bosse, Kritik av rollteorin. Göteborg 1978
Forser, Tomas, Jorden rör sig! Brechts ”Galileis liv” — från text till teater. Göteborg 1983
Girouard, Marc, Life in the English Country House. A Social and Ar­chi­tec­tu­ral History. Harmondsworth 1980
Habermas, Jürgen, Strukturwandel der Öffentlichkeit. Hermann Luchter­land Verlag 1962
Hagnell, Viveka, Holm, Ingvar & Rasch, Jane, Kultur, modell Holstebro — studier över kulturpolitik och teater i en dansk stad. Lund 1976
Hauser, K, Socialgeschichte der Kunst und Literatur. München 1953
Hellspong, Mats, ”Att tämja mas­sorna.” ur Korallrevet. Malmö 1983
Jadelius, Lars, Folk, form och funktionalism. Om allmänt och gemensamt i offentlighetens arkitektur — med utgångspunkt från Helsingborgs konserthus. Göteborg 1987
Jadelius, Lars, ”Helhetssträvan och konstnärsromantik” ur Tid­skrift för arki­tek­turforsk­ning, Vol. 2, No 1-2, 1989
Jonsson, Per, Finntorparna i Mången. Jord, människor och rättsuppfattning i förproletär bergslagsmiljö. Lund, 1989
Kaufmann, Emil, Von Ledoux bis le Corbusier. Ursprung und Entwicklung der autonomen Architektur. Wien, Leipzig 1933
Kleberg, Lars, Teatern som hand­ling. Stockholm 1980
Kulturen och folket. Antologi sammanställd av Rune M Lindgren och Ivar Sundström. Bjästa 1978
Lindqvist, Mats, ”Var dag är den andra lik?” ur Häften för kritiska studier. Nr 3, 1988
Mattei, Ugo, Gemensam nytta. Balder Essä 2011
Mullin, Donald C, The Develop­ment of the Playhouse. Los Angeles 1970
Nicoll, Allardyce, The Develop­ment of the Theatre. London 1966
Norberg-Schulz, C, Genius Loci. Towards a Phenomenology of Architecture. New York 1980
Norberg-Schulz, C, ”The ’New Tradition’ Today.” International Labora­tory of Architecture and Urban Design, Yearbook 1982
Norberg-Schulz, C, ”The Demand for a Contemporary Language of Architec­ture.” Art & Design, Dec 1986
Ong, Walter J, Interfaces of the Word. London 1977
Ong, Walter J, Muntlig och skriftlig kultur. Teknologiseringen av ordet. Göteborg 1990
Perouse de Montclos, Jean-Marie, Etiennen-Louis Boullé. (1728 – 1799) London, 1974
Plumb, J.H, ”The Commersialisation of Leisure in the 18th Century Eng­land.” The Birth of a Consumer Society. London 1982
Rask, Elin, Det kritiske par­terre. Det kongelige teater og dets publikum om­kring år 1800. Köpenhamn 1972
Sack, Robert D, Human Territori­ality. Its Theory and Hist­ory. Cambridge 1986
Sack, Robert D, ”The Consumer’s World: Place as Context.” An­nals of the Asso­ciation of American Geographers, 78 (4), 1988
Sen, Amartya. Identitet och våld. Daidalos 2006
Sennet, Richard, The Fall of the Public Man. New York 1974
Thorne, R, ”Places of Refreshment in the Nineteenth-century City.” Buil­dings and Society. London, Boston 1980
Wiklund, Tage, ”Hur är stadsliv möjligt?” ur Tid­skrift för arkitekturforsk­ning, Vol. 3, No 1-2, 1990
Zeitler, Rudolf, ”Zur Geschichte der Fasade. The Façade – A Histori­cal Out-line.” Daidalos. Berlin Architectural Journal, 15 Dec, 1983
Åhrén, Uno, ”Drama, musik och arkitektur.” ur Bygg­mästaren, 2, 1927

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *